.

.
Mer kärlek<3

fredag 21 januari 2011

Fattar inte hur vi orkar...

Dag 12 och vi kämpar på.Håller huvudet över ytan,precis.Sover,äter för att orka,tar hand om barnen och fixar med Calles grejer.Gråter inte ihjäl oss nu och kan föra vanliga samtal.Helt vansinnigt men livet måste gå vidare.

Grann Stefan kom förbi på em med lite böcker fr barncancerfonden.Det var faktiskt trevligt men han är en sån varm och trevlig kille.Vi hänger inte med han i vanliga fall.

Vi har nog inte fattat hur många som tänker på oss...och följer bloggen.

Idag har vart en pigg men gnällig dag för Calle.
Jag ser sunkigt ut och börjar bli nervös för att jobba,kliva ur bubblan.
Hörde flera på jobbet ska iväg åka skidor.Kul kul...

Trevlig fredag.
M

11 kommentarer:

Ammi sa...

Kram

Anonym sa...

Kramar...
/Niclas

Annica sa...

Kramar om massor// Annica Höglund

Anonym sa...

Ni är fantastiska!!! Hoppas helgen blir lugn och att Hjälten får må bra. Zeke & Max, fortsätt vara bäst!

STYRKEKRAMAR i massor!

Kärlek/Maria S

Anonym sa...

<3 <3 <3 kärlek å värme å massor med kramar till er <3 <3 <3
Ullis

Unknown sa...

Du är så bra och ni kämpar så tappert hela familjen! All styrka och kraft i världen skickas härmed över till er tillsamans med en mängd kramar. Ni kommer att ta er igenom det här, med så många som tänker på er. <3<3<3
Kärlek<3 Camilla m familj

Linda sa...

Nu är jag tillbaka hos dig nästan....vi var ju på en liten minikryssning....skönt att läsa att det går i rätt riktning....det finns bara en väg som är rätt väg och ni är på den....kramiz Linda

Karin sa...

Hej! Skickar över all min styrka till er(all styrka som finns kvar efter mitt PT-pass ikväll:) Hoppas ni får en lugn o skön helg o att Calle får må bra. Sköt om er hela familjen! Massa kramar

Anonym sa...

Du var ju hur snygg som helst med din pyjamas i morse :) Tänk om jag såg ut så på morgonen. Tänk henrik som får vakna med dig varje morgon :).
Härligt att se dig i morse, men dåligt av mig att ha bråttom :(
Kram från Sussie och barnen :)

Unknown sa...

Människan är anpassningsbar med en stor överlevnadsinstinkt och vi gör det vi måste för att överleva. Det är precis det ni gör just nu. Ni anpassar er för att kunna gå vidare. Det är tufft men ni är starka...
Hoppas Calle inte blir allt för dålig av cellgifterna. Hör av dig när du orkar.
Puss

Anonym sa...

Mia, Maria!!!!Vad fruktansvärt!! Jag hade ingen aning förrän i kväll!!! Jag önskar jag kände dina barn så att jag kunde hjälpa till på något sätt!Mina tankar är hos dig och din familj. Jag har förstått att Calle är en envis kämpe ända sedan han föddes!!! Alla ord känns så torftiga...
MÅnga varma kramar från Sissel

Skicka en kommentar