Noll trygghet.

Läste något idag som gjorde mig känslig i mammahjärtat."Ditt barn har en barndom".Ja och mina barn har sin barndom nu.Jag undrar hur dom själva tycker de har det?Skulle vilja ha det där lite djupare samtalet med var och en,men det samtalet kommer inte om JAG vill utan det kommer när jag minst anar det,när DOM vill.
Ex,när Max var yngre kom det ofta när vi 2 åkte bil.Eller jag cyklade med honom bak i barnstolen.Det där duochjagsamtalet.Där jag skulle kunna fråga:hur tycker du att ditt liv är just nu?
Max& jag var ensamma lite idag och det var som han inte ville prata.Fett jobbig mami?Fast jag bara var lugn,soft och ville höra hur hans dag vart..

Jag är hård mot mig själv det vet jag och vet att jag kan vara en softare mamma.Som inte gnäller och som skrattar mer.Inte som nu:(
Ska tänka på det,mina barn har en barndom.❤❤❤Killarna får mkt kärlek men jag kan bli mer tålmodig.Ja så är det:(

Jag hade en tuff barndom jag tycker nog jag är ett maskrosbarn.Iallafall ibland var det så.En halv maskros?Med mkt kärlek och noll trygghet...

M