Porten.
Jag vet många säger för ni vill peppa att det är skönt få ta ut porten och JA det betyder för mig att de tycker C är utom fara.Tyvärr känner jag idag ingen "lycka" direkt då detta är en del i det grymma mardrömsspelet vi blivit intvingade i och både jag & H kände när vi fikade att det är så mkt minnen,riktiga jobbiga flashbacks.Vill hellre aldrig vetat ens vad wilms tumör är för ngt.
JA det är fantastiskt, fantastiskt underbart att det verkar gå åt rätt håll.Kände idag med att skulle ngt mer hända som pekar åt fel håll,då blir det psyket för Maria.
(Nej för vad skulle det hjälpa mina barn?)
Vi är noll martyrer vi vill verkligen bara vidare och leva med friska barn.
Stora U-sökn på måndag...
Skilj på att vi hellre tar ut en port än sätter in men hade hellre sluppit hela jävla skiten och slippa vara tacksam för minsta lilla och hoppas,vänta,ligga vaken på nätterna,kunna lyssna på lugn musik utan att grina ihjäl mig,att veta att C alltid får vara frisk.Att vara så fucking jävla tacksam jämt.Jag vågar inte skriva vad jag tycker om cancer är rädd det slår mot Calle.Vet ni att jag trodde den dagen vi fick veta (10.1-11)att jag straffades för ngt och han fick tumör..
Detta är viktigast än allt annat,och cpidioter som finns-fuck it och you.Mår skit läsa om sjuka nyheter i världen.
Och små konflikter fuck it med.
Nu mår C risigt och är vit i ansiktet ska ta hand om honom nu.
Tog såklart inte bilderna för att lägga ut till bloggen utan skickat till familj men bedönde det inte var utlämnande av Calle.
På lekterapin,innan.Calle var så modig och duktig.(blir dessa barn)Fina Calle.
M







Inga kommentarer:
Skicka en kommentar