;(

Usch vad jag blir ledsen när jag ser en 22årig tjej som missbrukar amfetamin och sover i tunnlar på nybyggarna(heter programmet va?).Har ett barn som är fosterhemsplacerad.Hon själv blev bortlämnad som liten men lnte hennes bror och hon bodde i 10 olika hem och blev så skrämd.Var ledsen jämt och längtade efter sin mamma.

Precis så växte min mamma upp.

Utan kärlek .Oälskad:(

Jag vet oxå hur det är att gråta sig till sömns efter sin mamma.

Hur kan man lämna bort sitt barn behålla det andra?

Mitt hjärta går sönder av ångest för tjejen.Inte hjälper det henne ett skit.

Ingen lust blogga om ngt ytligt.

Fick detta av Calle och han suttit fixat med detta i 2 dagar.

Jag är sjukt TACKSAM för att livet är snällt mot mig just nu.

<3.