Självkänsla

Det var en gång för 100 år sedan så fanns det en snygg kille hette Vicke och jag hade förstått att många tjejer tyckte han var fin.Alla gillade honom och han var ngn sorts omtyckt ledargestalt bland sina vänner.

Vi träffades via gemensamma  vänner på ngn klubb och började hänga och vi blev sedan ihop.

Det jag tänker på idag när jag ngngång råkar tänka tillbaka på den tiden är att från mig idag,så ser jag att jag hade dålig självkänsla då.

Vara nöjd med att han "ville" ha mig som ett kuttersmycke och att jag var lite imponerad av vara ihop med den populära killen.

I den baxarliga han var i så var klimatet gammalmodigt förlegat med synen på tjej och kille.Killen var dominant och tjejen skulle köpa att det kunde ringas 5 på morgonen med en fråga:heeeej vad gör du?

Helst skulle tjejen vara snygg,inte ställa ngra krav och vara grym i sängen.(bedömdes efter konsterna).

Hahaha okeeeej,sitta hemma och vänta på honom passade inte mig så han gjorde slut efter ngt år och sedan massa år senare hörde jag han bodde i Thailand..

Idag fyller han 43år så därför tänkte jag på honom.Och på att jag har så mkt bättre självkänsla idag än när jag var 22.Grattis till honom och grattis till mig.

Så han didnt seduce my mind men fick min body ändå.Så skulle det aldrig gå till idag 20 år senare...

Vet mitt värde idag.

PS varför vill jag slå ihjäl folk som är slow i t-banan!!!!??Stockholmssyndrom och det är fel på mig och mitt tålamod...mohaha